Trodde jag ja...

Jodå, visst trodde jag att jag kunde glida om dagarna. Skriva ett blogginlägg/dag medan lillan sött sover i sin vagn utomhus och får en massa frisk luft, sen gå och pula lite i mitt välstädade hem innan det är dags för nästa måltid (såklart omsorgsfullt förberedd så lilla bebisen inte behöver vänta i onödan). TJO PYTTSAN!!

Här ska det minsann bara sovas oregelbundet, knappt äta alt äta hela tiden, bäras på i tid och otid så pass att man blir lycklig av 5 ostörda minuter på dass!
Men trots det är hon det mest underbara som existerar på denna planeten (tillsammans med sina bröder och pappa), så jag har absolut inget emot att det är så. Tvärt om är det nog en fördel att hon tar ner mig på jorden lite och får mig att inse att det är hennes behov som kommer först och inte #attvarasupermammanmedfinastehemmet"

Här är fint nog, hon får alltid mat när hon behöver det (även om hon kanske får vänta en minut eller två ibland) och vi har nog med kärlek allihopa så det räcker och blir över. Jag tror det får räcka....,för tillfället i alla fall ;-)

så kom hon till sist....

Facebook-status 01.47 29/9-12: Är väldigt orolig i kroppen. Barnen sover också oroligt. Hör en massa ljud hela tiden, nojar att det är nån som smyger omkring. Den enda som sover gott är Staffan. Lucky bastard! :-/

Faktiskt status 03.12 29/9-12: 
Vattnet gick. Det var den största skillnaden mellan denna starten och de andra två. Så där stod jag som ett fån vid sidan om sängen med vattnet rinnande och visste inte vad jag skulle göra. Fast, till mitt försvar så hade jag ju bara fått sova 1h & 20 min. Så vi ringde till förlossningen och till barnens farfar som skulle vara barnvakt till Liam och Oliver, sen var det bara att vänta. Vad jag inte visste med vattenavgång är att det slutar liksom inte så när vi väl kom in på BB strax innan 05.00 hade jag dränkt två byxor och framsätet på bilen....
Sen var det bara det vanliga kvar; värkar, smärta och krysta, sen var hon ute 08.39. Damen vägde 3945g och var 51 cm lång.
Efteråt mådde lilltjejen hur bra som helst och somnade i pappas famn i 4-5 timmar medan jag låg likblek, yr och mådde allmänt skitdåligt. När vi tänkte efter sen så konstaterade vi att det nog berodde på bristen på sömn, mat och en ansträngande snabb förlossning.

Nu har det gått 10 dagar sen vår älskade Nathalie föddes och vi börjar landa i det nu. Hon är ju såklart det vackraste flickebarn som någonsin skådat dagens ljus och redan en van fotomodell :-)
Ja, det var helt klart värt alla plågor både under graviditeten och förlossningen men nu sätter vi stopp och nöjer oss med att ha fått tre underbara, fantastiska, friska barn!

 

28 september

Jag hade lite hoppats på att sitta med värkar just nu men det verkar inte så. Visst har jag ont med jämna mellanrum men inte så jag kan säga med säkerhet att "nu är det dags för förlossning". Tålamod har aldrig varit en stark egenskap hos mig, vilket verkligen inte underlättar i sådana här lägen. Särskilt inte i kombination med en släng av kontrollbehov....
Men visst är det nyttigt med prövningar som dessa. Att ha konstant ont i en månad, men att det är en bra sak. Att inte veta när bebisen bestämmer sig för att komma. Att inte sova ordentligt men att det inte gör något, så länge man tar sig tid att vila hela dagarna.
Jag tror fullt och fast på att kroppen säger ifrån de sista veckorna att "blä för graviditet" just bara för att man annars har det så bra och mysigt att man inte rent mentalt ställer in sig på slutresultatet- vilket är att bebis faktiskt måste komma ut. Jag gillar verkligen att vara gravid. Att ha en stor mysig mage där man känner ett liv växa fram. Alla krämpor och diverse jobbiga saker de glömmer man rätt snabbt efteråt, även om de är fruktansvärda för stunden.
Jag kommer inte vara gravid igen- någonsin, men därmed inte sagt att jag inte kommer bli alldeles salig och sugen på en till om några månader. Jag känner mig själv. Men när denna lilla parvel har kommit ut kommer fokus ligga på att bebis ska ha det så fantastiskt bra som möjligt medan jag försöker rehabilitera mig från mina nacke/axel-besvär och att bygga upp min kropp rent muskulärt så jag kan vara som andra, friska aktiva föräldrar!
Så, jag ska inte sticka under stol med att jag är vansinnigt frustrerad över att inte ha värkar just nu och veta att om några timmar har jag en nyfödd liten bebis i min famn men hon/han kommer ju snart ändå. Men det hade varit bra om bebis ville skona sin mammas nerver och hellre komma förr än senare.....

uppdatering

Japp, det är bara att inse. Jag har två veckor kvar innan det är dags för förlossning. Fram tills dess är det bara att försöka njuta av den fina magen, men det är svårt att fokusera på fördelarna när man har ont hela tiden någonstans.
Det är ju ung i detta stadiet som kroppen  säger ifrån att "nej, nu vill jag inte vara gravid längre", förmodligen för att man annars inte hade förberett sig på samma sätt att barnet ska komma ut, utan att man vill fortsätta vara gravid. Jag är kluven. Ena stunden är det supermysigt att sitta och klappa på magen, känna bebisen röra sig lite där inne och känna att detta är riktigt häftigt. Andra stunden kan jag inte tänka på något annat än att ryggen känns som den ska gå mitt itu, jag kan inte gå eller röra mig alls pga värk i fogar, tryck i ljumskarna och krampanfall i rumpa och baksidan av låren så benen viker sig.
Så vad gör man? Jo, när det känns bra- då gäller det att absorbera varje uns av den glädjen så att när det känns skit, då kan man plocka fram de känslorna och kanske må lite bättre. Och tänk, det är ju bara två veckor till, sen han jag min lilla bebis i famnen! :-)

Dagens fotosession

Idag tog vi tag i saken och gav oss ut för att fotografera mig och barnen med den sista gravid-magen. Vi började i skogen strax innan Höör men barnen var inte riktigt inne på konceptet att vi skulle ta "mag-bilder" så de sprang mest runder och kastade kottar medan jag satt på en sten och försökte se sval och oberörd ut :-)

Sen fortsatte vi till Bosarpasjön i Häglinge och fick till en riktigt snygg bild med sjön som bakgrund, definitivt min favorit!

Nu ska vi snart äta en härlig köttbit med massa svamp och annat smarrigt! :-D

Ont...

I morse vaknade jag vid 6-tiden av att jag hade väldigt ont i höger sida av magen och ryggen, typ som en blandning av håll och mensvärk. Försökte sova en stund till men fick gå upp eftersom jag hade så ont att det inte gick att ligga ner. Såklart blir man lite orolig om det är så att bebis i magen inte mår bra.

Jag tog en kopp kaffe, 2 mackor och 2 panodil sen gick jag och la mig igen och fick lite mer vila så nu känns det lite bättre! Tyvärr funkar liksom inte kroppen idag så jag är fast i soffan medan familjen har gått på skogsäventyr. Trots att de bara varit borta drygt en timme saknar jag dem nåt fruktansvärt och hoppas att de snart är tillbaka!

Semester och kalas

Igår fyllde minsann Oliver 3 år! Har svårt att förstå att han blivit så stor nu men samtidigt inte :-S

Bägge barnen verkar vara väldigt glada för att de snart ska få ett syskon till men det är nog mest Oliver som ser fram emot att få vara storebror! Det blir många pussar på mammas mage och vi väntar alla spänt på att bebisen ska bestämma sig för att komma ut :-D

Semestern gick banne mig över förväntan. Vi har aldrig sovit i husvagn innan och kidsen gillade att sova tillsammans. Dagarna gick åt till lek, bad och körningar men när vi kom till ALV så handlade det mesta om "Pippi"!!!! De tyckte det var superkul när Efraim kom till Villa Villerkulla på Hoppetossa medan deras hormoniella mamma började böla när Pippi och hennes pappa återförenades.... :-)

Idag släpper vi av pappa på sin söndagsegentid, sen kör vi till Lurhsjön i Hästveda för bad och lek!